Marina Sundberg

Mitt stora intresse, ända från barnsben, har varit teckning och målning, men först efter pensioneringen från mitt lärarjobb tog det fart på riktigt. Egentligen just 2011 då Tomas Tranströmer fick sitt Nobelpris. Hans dikter framstod för mig i självklara bilder och mina första utställningar bestod av citat från Tranströmers dikter tillsammans med mina bilder. Människan, som motiv, har kanske blivit mitt signum och under senare år har också ”tanten” i egenskap av, näst intill utrotat fenomen, blivit viktig i mitt måleri. Också tanten, med goda förebilder, som modigt vågar protestera mot det onda och orättvisor i världen.