Mia Frankedal

Att måla bilder för att beskriva en verklighet/tillstånd/fantasi som är min, men samtidigt kan vara intressant för andra är svårt. Det enda jag kan förhålla mig till är att jag själv godkänner och kan bestämma när jag tycker bilden är färdig. När en målning är “klar” så uppstår alltid funderingar på om bilden kunde vara ännu mer spännande om jag ändrar, lägger till eller kanske förenklar.                             

Emalj, (alltså emaljgrundad metall som bränns i flera omgångar i 820 grader) är en teknik som till skillnad från “olja på duk” har den begränsningen att det inte går att bränna hur många gånger som helst. Därför tvingas jag att vara mer bestämd över när bilden är klar. Det kan vara bra.